Det har länge varit intensivt i politiken och debatten kring politiska partier i skolan har tagit ett stort engagemang. Gärna det, frågan är viktig. Tänkte ändå ta några semesterdagar i Sälen i början på denna vecka när jag fick en inbjudan från SVT att delta i programmet Debatt i tisdags angående politiska partier i skolan. Tvekade inte... Fick packa ihop, åka hem och flyga vidare till Göteborg.

Debatten i TV blev bra där ungdomar i studion, från olika partier, fick mycket plats och naturligtvis försvarade att skolan är en viktig plats för dem att sprida sitt budskap på.

Men jag kvarstår vid min uppfattning att utgångspunkten är inte vad de politiska partierna tycker utifrån ett egenintresse utan om skolan skall vara en arena för politiska partier att bedriva propagande på i syfte att värva sympatisörer? Detta utifrån vårt ansvar som företrädare och huvudman - kommunen och skolan.  

Att alla politiska partier skall behandlas lika är klart. Och att skolan inte är någon allmän neutral arena. Men när vissa partier skapar starka känslor och reaktioner med elevstrejk, demonstrationer och allmän oordning som följd så är det inget som vi som huvudmän kan ställa oss bakom.

Det är också viktigt att tydliggöra elevens fria rätt att kunna avstå från politisk information och propaganda. Detta ställt mot eleven skolplikt och närvaroplikt som begränsar elevens möjligheter att kunna avstå...

Att hänvisa partiernas möten med eleverna till samhällets allmänna platser, med det regelverk som finns där, skulle lösa problemen. Då skulle mötena bli på skolans och elevernas villkor och inte tvärsom... 

På SVT debatts hemsida, i anslutning till debatten i TV, skriver bland annat Johan Frick på Tankesmedjan Konflikt:

- Det är helt rätt som Anders Samuelsson (M) säger. Skolan är en arbetsplats och ingen given arena där de politiska partierna förbehållslöst kan bedriva kampanj.

- Min slutsats är att Anders Samuelssons krav är fullt rimliga och omgående bör hörsammas av kommunens politiker.

Varför når vi då inte samsyn i detta?

Problemet är nog, i betydande del, de politiska partierna själva. Att i första hand ta ansvar för sin roll som huvudman för verksamheten i skolan och därmed göra avkall på partiets egenintressen och försöka se möjligheter att möta eleverna på nya arenor...

För mig är ansvaret för verksamheten och eleverna det viktigaste och då måste vi som politiska partier stå tillbaka...

Mitt inlägg om skolan skall vara en arena för politisk valpropaganda har skapat stort intresse. I media pågår debatten och enkätundersökningen här intill tog en dramatisk vändning denna vecka. Från att 70% sa nej till politiska partier i skolorna så har många röstat för politiska partier i skolorna och vänt till över 70% positiva.

Vad detta står för är svårt att analysera. Men jag vill tro att, trots den turbulens som var i Faluns gymnasieskolor nyligen och det avståndstagande som gjordes mot NDU, så vill ändå en hel del ungdomar ha kvar de politiska partiernas besök i skolorna.

En partikollega vägde in demokratiaspekten, vikten av åsikts- och yttrandefriheten, och förordade av den anledning att skolorna skulle ha sina politiska propagandabesök. Till och med hänvisade till grundlagen...

Och det är riktigt att vi har åsikts- och yttrandefrihet. Men frågan är om skolan skall vara en arena för politiska partier att bedriva propaganda på. Eller skall man hänvisa de politiska partierna till samhällets allmänna platser.

Det grundlagen säger är egentligen tvärs emot vad partikollegan hävdar utifrån att skolan inte är någon neutral allmän plats. Bedrivande av negativ opinionsbildning skall ställas mot elevens fria rätt att kunna avstå från bland annat politisk information. Eleven har faktiskt skolplikt och närvaroplikt i skolan och med detta finns inte elevens fria rätt att kunna avstå propagandan vid politiska partiers besök.

Frågan är inte lätt. Åsikterna många. Vad som är rätt eller fel kan vara svårt att komma fram till. De politiska ungdomsförbunden är naturligtvis direkt berörda då skolan är en viktig rekryteringsbas att verka på för dem. Men det vi vet är också att många kommuner i landet redan förbjudit politisk partipropaganda i skolorna. Är detta ett riktmärke på vart vi är på väg...?

Skolan är ingen arena att bedriva politiska debatter eller valpropaganda på. När Nationaldemokratisk Ungdomsförbund (NDU) nyligen besökte två gymnasieskolor i Falun skapades starka reaktioner. Elever demonstrerade och försökte stoppa NDUs aktivitet.

Elevernas agerande skall i sig ses som en protest mot NDU som parti och de synpunkter de företräder. Men frågan får en större dimension när man i kommunens skolor skall förhålla sig till politiska aktiviteter generellt.

Skolan är en arbetsplats för elever och lärare där pedagogisk och socialt lärande skall bedrivas. Politik kan vara en del i lärandet, men det bör inte ske i form av politiska debatter eller valpropaganda från enskilda partier, i syfte att sprida budskap och värva sympatisörer, med skolan som arena.

I lärandeprocessen har jag fullt förtroende för att skolans lärare klarar detta utan politikers medverkan. Partiernas valpropaganda bör därför hänvisas till samhällets allmänna platser med de regler som finns där.

Jag har svårt att se att näringslivet skulle släppa in politiska partier för att göra valpropaganda på deras arbetsplatser. Så även på kommunens äldreboende eller gruppboende. Samma förhållningssätt bör vi också ha inom skolan…

Detta har inget med yttrande- eller åsiktsfrihet. Alla har rätt att framföra sin åsikt. Däremot är det tveksamt om skolan skall vara en arena för politiska partier att bedriva valpropaganda och värva sympatisörer på. Selektering är inte aktuellt och det förbjuder också lagen. Därför måste man ha ett entydigt förhållningssätt mot samtliga politiska partier.

Skolförvaltningen i Falun har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kommunens skolor skall förhålla sig till de politiska partierna. Jag utgår ifrån att inom den kommunala skolans verksamhetsområde i fortsättningen kommer att vara mycket restriktiva till politiska partiers närvaro i skolorna i syfte att skapa debatt eller göra valpropaganda.